Skägg, mustascher

Bilden från 1916. Charlie Chaplin född i London den 16 April 1889.
Charlie Chaplin född 16 April 1889
Pay day 1922
Solsidan 1919 (Sunnyside)
Solsidan 1919 (Sunnyside)
Solsidan 1919 (Sunnyside)
Charlie Chaplin
Charlie Chaplin, Ett hundliv, 1918
Walter Lynch, Charlie Chaplin och Jackie Coogan i "The Kid" (1921).
Charlie Chaplin, The kid
Charlie Chaplin, Guldfeber, 1925.
Charlie Chaplin med en docka
Charlie Chaplin
Chaplin’s "Monsieur Verdoux", 1947.
Chaplin som Napoleon i Hearst Castle
Charlie Chaplin i färg. Sir Charles Spencer "Charlie" Chaplin, född 16 april 1889 i Walworth, London, död 25 december 1977 i Vevey, Schweiz, var en brittisk skådespelare, komiker och regissör. Charlie Chaplin var född: 16 april 1889, Walworth, Storbritannien Död: 25 december 1977, Vevey, Schweiz
Charlie Chaplin and Albert Einstein at the premiere of CITY LIGHTS in 1931.
Diktatorn, 1940.
Charlie Chaplin och Paulette Goddard i diktatorn, 1940.
Bilden från 1916. Charlie Chaplin född i London den 16 April 1889.
Description

Charlie Chaplin, Sir Charles Spencer ”Charlie” Chaplin, född 16 april 1889 i Walworth, London, död 25 december 1977 i Vevey, Schweiz, visste hur en komisk karaktär skulle se ut. Han skapade en slags seriefigur med sin trånga jacka, stora byxor, käpp, hatt och mustasch.

På samma sätt som man inom commedia dell árten använde sig av lätt igenkänningsbara typer som publiken på förhand fattar vilken sorts person de har att göra med, så använder sig Chaplin av lätt identifierbara attribut. Genom sitt typval tar Chaplin också ställning för den lilla människan.
Den nötta kavajen, de för stora byxorna, skorna och det rufsiga håret vittnar om att personen vi har att göra med är snarare luffare än en rikeman. Komiken bygger på karaktärens hopplösa försök att klara sig i en tuff värld

Julius Henry "Groucho" Marx, född 2 oktober 1890 på Upper East Side på Manhattan i New York i New York, död 19 augusti 1977 i Los Angeles

Julius Henry ”Groucho” Marx, född 2 oktober 1890 på Upper East Side på Manhattan i New York i New York, död 19 augusti 1977 i Los Angeles.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Groucho Marx gick betydligt fräckare tillväga när han accentuerade sina ögonbryn och målade dit en mustasch för att skapa ett karaktäristiskt utseende, som blev ett igenkänningstecken för publiken som visste att det skulle bli skoj när så snart man såg typen. Till skillnad från Chaplin så bygger Groucho sin komiska karaktär på att likna en storfräsare, med mycket energi, pengar, frack och en fin cigarr i mungipan. Skenet bedrar och ur det växer komiken.

Buster Keaton som barn
Buster Keaton som barn
Buster Keaton med mamma Myra och pappa Joe, omkring 1901.
Buster Keaton med mamma Myra och pappa Joe, omkring 1901.
Buster Keaton , 1925
Buster Keaton
Buster Keaton med mustasch
Buster Keaton blir porträtterad av karikatyrtecknaren George McManus under tagningarna av THE CAMERAMAN 1928)
Buster Keaton
Buster Keaton
Buster Keaton och Virginia Fox, i Neighbors, av Edward Clin, 1920
Buster Keaton
Buster Keaton
Buster Keaton med mamma Myra
Buster Keaton med mamma Myra och pappa Joe, omkring 1901.
Buster Keaton med sönerna Joseph och Robert.
Buster Keaton som cirkusclown
Buster Keaton med sönerna Joseph och Robert.
Buster Keaton rides again
Buster Keaton som barn
Description

Buster Keaton, Joseph Francis ”Buster” Keaton, född 4 oktober 1895 i Piqua, Kansas, död 1 februari 1966 i Woodland Hills nordväst om Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk stumfilmsskådespelare och filmmakare. Till skillnad från de båda andra komikerna, Chaplin och Marx, så bygger Buster Keaton sin karakär på ett stenansikte. Oavsett händelse eller situation så uttrycker hans ansikte samma lite frånvarande vemodiga känsla. Det som drabbar honom är inget som förändrar hans redan drabbade själ. Inte ens en mustasch kan förändra hans min.

 

Nobelprisutdelningen, där Marie Curie har en mardröm om att man ger och tar tillbaka priset. 34 korister förvandlas samtliga till män under loppet av 5 minuter

Nobelprisutdelningen, där Marie Curie har en mardröm om att man ger och tar tillbaka priset. 34 korister, både män och kvinnor, förvandlas samtliga till män under loppet av 5 minuter.

 

 

Ondulerade syntetperuker och mustascher preparerade med dubbelhäftande tejp.

Ondulerade syntetperuker och mustascher preparerade med dubbelhäftande tejp.

Till operan Blanche och Marie i Norrlandsoperans uppsättning hösten 2014, förvandlades samtliga körsångare till män i mörk peruk, mustasch och frack, för mardrömsscenen Nobelprisutdelningen, där Marie Curie har en drömmer att man ger och tar tillbaka priset. 34 korister förvandlas samtliga till män under loppet av 5 minuter

krokskägg

krokskägg

vildvuxet skägg av krepp

vildvuxet skägg av krepp

skägg på en skäggstock

tamburerat skägg på en skäggstock

 

 

På teatern använder man ett skägg för att maskera ett ansikte. Behovet av den sortens maskering kan uppstå då skådespelaren ska uppträda i flera roller i samma pjäs och därför behöver en tydlig skillnad mellan de olika karaktärerna, eller helt enkelt om rollen föreskriver ett skägg. Teaterskägg, mustascher, polisonger och ögonbryn tambureras på en tyll. Tyll är ett mycket finmaskigt tunt material av syntet eller siden. Maskorna är sexkantiga och knyten knuts över varje spalt, beroende på vilken spalt man knyter över bildas olika riktningar, fall i håret. Tyllen nålas uppepå en mall som avritats på skådespelarens ansikte, som fästs på en skäggstock. Stråna knyts fast med ett hullingliknande verktyg, en tambureringsnål. En skäggstock är en formsydd tygstock fylld med kroll. Skäggstocken kan vara platt eller formad som en haka. Skäggstocken används också när man senare ska frisera det färdiga skägget, mustaschen eller polisongen. Skägg, mustascher och polisonger tillverkas företrädesvis av buffelhår eller krepp. Krepp är vanligt hår eller buffelhår som flätats och kokats så att det blivit permanent krusigt. Krepp används också som fyllnad i stora frisyrer. När tyllen är fylld så friseras arbetet oftast med varm locktång och tyllen klipps ner. För att fästa monturen i ansiktet kan man använda mastix, dubbelhäftande tejp eller en bit karkas som sytts fast på baksidan och krokas runt öronen. Karkas är en klädd ståltråd. Bruket av krokskägg går långt tillbaka i tiden.

Farao

Farao

I det gamla Egypten var skägg normen för alla män, men för Farao, som bar ett omsorgsfullt odlat skägg, var det en symbol för hans makt och auktoritet. Mycket komplicerade och noggranna frisyrer och skägg kan ses pryda statyer och reliefer av gudar, kungar, soldater och andra celebriteter från Mesopotamien och Persien. Ingen assyrisk, babylonisk eller persisk man från överklassen skulle varit socialt accepterad utan ett omsorgsfullt odlat skägg. Skägget särskiljde överklassmannen  från de vanliga medborgarna. Detsamma gällde forntida Palestina och Indien.

zeus

Zeus

 

De gamla grekerna ärvde dessa kulturella värderingar. Skägget spelade en viktig social roll även här, och tanken på en skägglös grekisk filosof eller dramatiker är för många av oss helt otänkbar, trots att verkligheten ofta var annorlunda. Skägget var en del av mytologin. Kungen av den grekiska gudavärlden, Zeus, och hans bror Poseidon, havets gud, är alltid avbildade med skägg. Zeus ‘ son, guden Apollon, är dock alltid porträtterad som en skägglös ung man.

hopliter

hopliter

 

 

 

 

 

 

Olika former av skägg blev ett idiom för grekisk kultur och mode. Bevarade bilder berättar om många olika mode av hår och skäggstilar. Grekiska soldater – de tungt bepansrade hopliterna – blev kända för den omsorg de lade på att ansa och pomadera sitt skägg inför en viktig strid.

 Scipio Africanus

Scipio Africanus

 

Antikens Rom följde inte denna grekiska tradition utan här ansågs skägget vara mer eller mindre barbariskt. En stark förespråkare för rakning var Scipio Africanus, han som besegrade Hannibal, och på grund av honom, blev det rakade ansiktet en symbol för romersk överlägsenhet för resten av världen. Alla romerska kejsarna hade rakade ansikten tills Hadrianus, som beundrade allt grekiskt och som vill imitera grekiska kulturen, introducerade skägg för den romerska societeten.

 

 

 

 

 

 

Julian Apostatas

Julian Apostatas

Beundran av grekisk kultur och stoiska filosofin kulminerade under kejsar Julian Apostatas livstid (332-363). Julian hade förkastat kristendomen, och ville återställa de gamla hedniska kulterna. På grund av sin asketiska livsstil, kom han i konflikt med den slösaktiga eliten i samhället i Antiochia, i Mindre Asien. Han utvecklade denna konflikt i sin text  Misopogon/Skägghataren, där han på ett ironiskt sätt, kritiserar både sig själv och vad han ansåg vara slöseri och intolerans i det romerska samhället.

1238194_510183749057597_1181075871_n

5 september 5, 1698. Ryske Tsar Peter den Store instiftar en skatt på skägg för att göra sitt hov mer västerländskt. Tsaren hade just återvänt från resa runt Europa, och funnit att de flesta europeiska män vara rakade, och blev fast besluten att revolutionera det ryska hovet och deras mode. Som ett resultat av det instiftades denna skäggskatt, då alla män, utom bönder och präster, tvangs betala 100 rubel för ett skägg. Skägget blev en meningslös börda.

Slutet av epoken den antika världen kom att innebära en tillbakagång av vård av hår och skägg. Under medeltiden, visste folk mer om vård av hår och skägg, men med några få undantag, var under denna period rakade ansikten vanligast. Viss renässans av skägget väcktes av den religiösa reformationen. Protestantiska ledare med skägg  populariserade vilda skägg. Det trettioåriga kriget , var bilden av det odlade skägget likvärdig med bilden av arméns hjältar och äventyrare, vilka reste över hela Europa.

I slutet av 1700-talet var den gamla tiden slut och man rakade sina ansikten.

Franz Josef I

Franz Josef I

Efter Napoleonkrigen såg Europa ett återuppvaknande av skägget, som kulminerade det revolutionära året 1848. Bockskägg och mustascher prydde revolutionärerna, och även den nya kejsaren Franz Josef I.

tsar Alexander III

tsar Alexander III

Modet nådde snart många europeiska monarker; franska kejsaren Napoleon III; ryske tsaren Alexander III och preussiska kungen Friedrich III, visar alla exempel på magnifika skägg. Monarkernas ledande exempel gjorde därmed att den andra halvan av 1800-talet blev det ” gyllene eran ” för skägg. Dock var allt detta slut i och med första världskriget. Skägget passade inte på slagfältet, främst på grund av nyutvecklade kemiska vapen, behovet att bära gasmasker, och den gyllene eran för skägget var slut för den gången.

Efterkrigstiden dominerades av olika ideal, och innebar en hel del frihet i hår och skägg vård. Vilt skägg blev mindre vanligt, och modevärlden blev åter kontrollerad av de rakade ansiktena. Orostider och krig verkar främja skäggväxten.

Friedrich Nietzsche
Mittbena, mustasch och polisonger
Breuer, enligt devisen det man inte har uppepå huvudet får man ha på hakan.
Typiska polisonger
Jean Martin Charcot läkare vi Salpieteresjukhuset, känd för sin behandling av s.k. hysterikor.
Pierre Curie
Gustav V
Gustav V
1900-talets tolkning av ett 1800-talsmode på film.
Friedrich Nietzsche
Description

Skägg och hårstilar i början av 1900-talet styrdes av hur maktens män såg ut.

Man får inte roligare än man gör sig!

Comments are closed.