Bilden föreställer Tora Teje som drottning Elisabet, bilden kommer från Kungliga Dramatiska Teaterns bildarkiv.
En peruk är en hätta att bära på huvudet av hår. Peruken kan vara tillverkad av hästhår, människohår, ull, buffelhår eller syntetiskt material.
Ondulerade syntetperuker och mustascher preparerade med dubbelhäftande tejp.
Byst av romarinna med peruk, Glypoteket i Munchen
Peruken bärs på huvudet av olika anledningar, mode eller estetiska ideal föreskrivna av kultur eller religion. Ordet peruk är från engelskans periwig och användes först omkring 1675. En del människor bär peruk för att maskera det faktum att de är skalliga, skådespelare bär ofta peruk med avsikt att förändra sitt utseende för att likna någon annan. I engelska domstolar bärs peruker för att ange vilket ämbete vederbörande innehar. På 1970 blev bruket att bära toupé över en begynnande flint vanligt, men på senare år har hårtransplantation blivit ett mer modernt sätt att hejda en begynnande skallighet.
Under 1600 och 1700talet använde de västerländska hoven peruker av olika slag vilket gjorde peruken till en statussymbol.
Marie Antoinette
Under rokokon var de vita perukerna bemängda med nikt, eller mjöl vilket retade folkmassorna i Frankrike till den grad att det ledde till att Marie Antioinette chavotterades.
På teatern används peruker för att skapa karaktär, ålder, återskapa en historisk epok eller skapa en dubbelroll. Peruker kan tillverkas i allt från människohår till skumgummi eller garn. En peruk tillverkas efter en skådespelares mått. En tylloid spännes över en perukstock och en perukstomme sys. På stommen fästs hårstråna med hjälp av en hulling, en tambureringsnål. En peruk av äkta hår kräver specialskötsel och måste spikas på en stock och friseras efter tvätt. Allt hantverk som har med peruker, skägg, mustascher, toupéer, löshår, tillsättningar, postischer att göra utföres av en perukmakare. en stockmakare tillverkar perukstockar av varierande storlek och modell. En perukstock kan specialtillverkas efter speciella mått. Under rokokon var perukmakare ett statusyrke av rang.
Tora Teje i Struensee
1915
Vykort från Axel Eliassons Konstförlag.
foto: Hofatelier Jaeger
Tora Teje var gift med hovfotografen Herrman Sylwander, vilket förklarar det rikhaltiga material som finns bevarat av hennes rolltolkningar. Tora Teje, egentligen Tora Adelheid Sylwander, ogift Johansson, född 7 januari 1893 i Maria Magdalena församling på Södermalm i Stockholm, död 29 april 1970 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk skådespelare. Teje studerade vid Dramatens elevskola 1908–1911. Hon kom att spela många stora roller på Dramaten där hon förutom åren 1913–1922 var engagerad i hela sitt yrkesverksamma liv. Hon spelade roller som Jean Racines Fedra, Euripides Medea, Indras dotter i August Strindbergs Ett drömspel, farmor i Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre, Nina Leeds i Eugene O’Neills Sällsamt mellanspel och Christine Mannon Klaga månde Elektra. Inom filmen slog hon igenom i Erotikon av Mauritz Stiller, år 1920. Två år senare spelade hon kleptomanen i Benjamin Christensens Häxan. 1939 agerade hon mot Victor Sjöström i Gubben kommer. Sjöström hade tidigare regisserat henne i Karin Ingmarsdotter och Klostret i Sendomir, båda från 1920.
Frisyrmodet vid förra sekelskiftet.
Så här illa kan det gå när ett hantverk utarmas. Det funkar men har stora brister. Syntetperuker och tjock panntyll är perukmakarens värsta fiender, i takt med att allt ska göras billigt så har tjocka peruker och ful panntyll blivit regel snarare än undantag. Sverige har världens äldsta perukmakartradition, men det är inget som ekonomerna förstår att värna om.
I princip arbetar hon med sitt eget huvud som om det vore en perukstock, när hon syr fast delarna i sitt eget flätade hår.
Alla medel är tillåtna i jakten på den perfekta illusionen!