
Bilden visar Tora Teje i rollen som Kleopatra, bilden är från Kungliga Dramatiska Teaterns bildarkiv.
Smink är mer än bara skönsmink. På teatern använder man smink för att ge rollen karaktär och hjälpa skådespelaren att kommunicera hela vägen ut i salongen, så att även personerna på översta raden i salongen ska kunna följa ansiktsuttrycken hos skådespelarna. Maskören använder teatersmink för att skulptera skådespelarens ansikte med färg. Meddelst höjning och skuggning förstoras och förminskas delar av ansiktet och skapar på så sätt en större tydlighet för att skådespelarens mimik. Lösnäsor, lösa öron, vårtor eller liknande klistras fast och sminkas in för att ge liv åt de lösa delarna. Ansiktet kan också patineras för att skapa känsla av ålder, rödbrusighet, vindpinad hy etc. På scenen ska alla skådespelarnas roller vistas i samma värld, så om alla är överdrivna på liknande sätt, så uppfattas det som trovärdigt av publiken. Är alla ansikten sminkade på olikartat sätt så kan det uppfattas som mindre trovärdigt, därför är alltid helheten mycket viktig när man arbetar med en scenuppsättning. Det är därför viktigt att komma överens om vad som ska gälla beträffande scenografi, kostym, mask och ljus. Publiken och skådespelarna skapar sedan tillsammans en tyst överenskommelse om vad som gäller för den aktuella pjäsen.
Persongalleriet i Fellinis filmer är ännu en stor inspirationskälla för alla maskörer. Trots att han arbetade med film använde han samma scenspråk som teatern. Rino Carboni, den maskör Fellini arbetade samman med, har förhöjt många filmer med sin magiska pensel, Amarcord, Casanova, la nave va etc.
Idag kan smink vara så mycket mer än bara hudfärg, eyeliner, mascara och rouge. Tatueringskonsten kan breda ut sig över hela kroppen, men det tatuerade går dessvärre inte att tvätta bort. Inte bara kroppen tatueras idag kan man skönsminka sig med tatueringsfärg och på så sätt förbättra sina ögonbryn, sin eyeliner och även tatuerade ögonfransar.
Sprayad makeup kan vara praktiskt och ge ett snabbt resultat.